Snart kräks jag på alla dessa lyckliga människor! Läser man facebook så blir man ju tusan deperimerad, hur kan allt hela tiden vara så himla glatt och bra? Jag får nästan ångest då jag tänker på att jag också måste vara så himla lycklig jämt!!

Visst vill jag vara lycklig och må fint, skratta och le och se vän ut, men desvärre är det inte så, men någon måste ju även stå på de olyckligas sida. Ibland tycker jag att mitt liv verkligen suger, att jag gjort mitt och trist för mig då att jag gjort de val jag gjort.

Hade jag vetat bättre hade jag nog valt annorlunda, eller? dessvärre tror jag inte det, för jag är jag, en ororlig själ instängd i en kropp som måste på denna jorden vandra.

Djupt så säg!