Alla dessa tankar, tankar som aldrig tystnar och aldrig tar slut. Alla dessa känslor, känslor som är allt och ingenting på en och samma gång. Alla dagar, alla timmar ett helt liv. Ska det aldrig bli tyst, lugnt och stilla. Utredningen som dröjer, tider som ändras och ställs in, får mig att tvivla, att sluta hoppas på ett organiserat liv. Viljan att vilja, att äntligen få ta tag i detta, står genast still. Hur blir det nu?